Ledare:

När den gröna omställningen krockar med den tredje statsmakten

John Göranssson

Panik har utbrutit i allt från bostadsrättsföreningar till regeringskansli sedan EU-domstolen underkänt Sveriges skattebefrielse av biogas. Man kan undra varför. Domstolens inställning var känd för två år sedan och domen avkunnades i december förra året. Det borde ha funnits gott om tid att förbereda de drabbade på vad som komma skulle. Är vår respekt för den dömande makten så svag att vi inte bryr oss, förrän vi står inför fullbordat faktum?

I december förra året slog tribunalen vid EU-domstolen fast att kommissionens beslut från 2020 om skattebefrielse stred mot EU-rätten. Beslutet borde ha utretts mer konstaterade tribunalen, sedan en tysk biogasproducent hade klagat på den svenska skattefriheten. Regeringen hade lyckats skjuta upp det ofrånkomliga i ett år, men nu föll bilan.

Företag som påverkas är exempelvis industriföretag som använder gas från det västsvenska naturgasnätet för uppvärmning, både av lokaler eller i industriprocesser, samt kommuner som tar tillvara biogas från sina avfallsanläggningar och använder gasen för framställning av el som förbrukas i den egna verksamheten, eller värme för uppvärmning av egna lokaler.

–  Även ett antal bostadsrättsföreningar, ideella föreningar och trossamfund kommer att påverkas, säger Titti Campalto, tillförordnad enhetschef på Skatteverket.

Tre miljarder i återkrav

Skatteverket har årligen beviljat avdrag eller återbetalning till cirka 700 företag med drygt 1,5 miljarder kronor. Domen gäller skattebefrielse som Skatteverket beviljat från och med 2021 och framåt, så företagen riskerar att få betala över 3 miljarder kronor i retroaktiv skatt.

Först när domen vann laga kraft tre månader senare berättade Skatteverket att det var slut med skattefriheten, omgående, och att det kan bli fråga om återkrav.

– Vi analyserar för närvarande vad domen innebär för frågan om vi måste återkräva de belopp som tidigare medgetts med stöd av de aktuella bestämmelserna. Så snart det är klart går vi ut med information på vår webbplats, säger Titti Campalto.

Tagna på sängen

Biogasproducenter, bönder, åkerier, politiker och många andra intressenter tycks ha blivit fullständigt tagna på sängen av domen och av vilka konsekvenser den får. Man kan fråga sig varför. Svaret är nog att vi i Sverige inte är vana vid att domstolar kan gå in och ändra politiska beslut. De gånger det ändå sker har politikerna son regel strategier på plats för att domslutet ska göra minsta möjliga skada.

När domstolens beslut kom hade regeringen redan lyckats förhala saken i ett år, vilket många tycks ha tolkat som att Sverige hade ”kommit undan”.

Så fungerar det inte i Bryssel. Där kan EU-domstolen i praktiken tvinga fram ändringar i lagstiftningen och då är det bråttom. I Sverige kallar vi medierna för ”den tredje statsmakten”, efter Riksdag och regering. I fe flesta andra EU-länder är medierna den fjärde statsmakten, efter riksdag regering och – domstolarna.

Detta är andra gången på kort tid som EU-domstolen skapar rabalder i Sverige. För över sex år sedan klargjorde den att garantipensionen för födda 1938 eller senare och garantipension till omställningspension skulle kategoriseras som en minimiförmån enligt EU-bestämmelserna. Därmed fick den bara betalas ut till dem som är bosatta inom det land som beviljar förmånen. Sveriges Högsta Förvaltningsdomstol slog 2018 fast att EU-domstolens beslut skulle tillämpas i Sverige.

Riksdagen förhalade det oundvikliga genom en provisorisk lag, som invaggade de tiotusentals ”fattigpensionärer” som har flyttat från Sverige i falsk trygghet.  Först i juni 2022, mitt i valrörelsen, berättade pensionsmyndigheten att det var slut med undantaget. Då blev det ett väldigt liv på Svenskar i Världen och andra organisationer, som inte ens förstod att det var EU-domstolen och inte Riksdagen som hade tvingat fram förändringen. På engelska kallas deras reaktion ”Barking up the wrong tree”.

Svenska medier och politiker måste helt enkelt vänja sig vid att deras beslut kan överprövas och att de inte kan slingra sig ur domslutet. De kanske rentav, åtminstone utåt, måste gilla det. Vi vill inte ha en ordning där Sverige blir känt för att regelmässigt bryta mot EU-regler för att sedan klaga på domsluten. Beslutsfattarna måste också inse att svenska tolkningar av EU-rätten inte alltid håller i domstol. Lär er av Systembolaget och Swedish Match, som i många år har lyckats kryssa fram den svensk undantagslagstiftningen genom blindskären. Utan deras fingertoppskänsla hade vi för länge sedan blivit av med både snuset och alkoholmonopolet.

När vi arbetar med den gröna omställningen måste vi i än högre grad förstå att det inte är medierna utan domstolarna som är EU:s tredje statsmakt. För nu handlar det inte om snus eller alkohol utan om planetens framtid.  Om EU-domstolens beslut är riktigt eller inte kan förstås diskuteras. Men vi kan inte trotsa den tredje statsmakten.