Skänkta kläder är avfall i Norge

När svenska tulltjänstemän stoppade en sändning av begagnade textilier på väg till sortering i Polen före jul, tvingades Miljömyndigheten uppdatera sina riktlinjer och förtydliga att osorterade begagnade textilier betraktas som avfall vid gränsövergångar och därmed kräver medgivande för export. Det innebär sannolikt att begagnade kläder som samlas in runt om i Norge också faller under definitionen av avfall.

Henrik Lystad, verkställande direktör Norwaste

Det går knappt en vecka utan att olika branschorganisationer och nätverk anordnar sammankomster kring ämnet textil, insamling, återanvändning och producentansvar.

Bakgrunden är bland annat att norska miljöverket har haft ett förslag om krav på källsortering av textilavfall från 1 januari 2025 i kommuner och verksamheter som genererar liknande avfall. Dessutom har EU-kommissionen föreslagit att införa krav på producentansvar i förslaget till reviderat ramdirektiv om avfall, och i Norge har den norska miljömyndigheten redan fått i uppdrag att utarbeta ett förslag till förordningar.

Ämnet görs inte mindre relevant av ständiga avslöjanden av textilier som hamnar på okontrollerade deponier i länder i den globala södern, som Ghana, Kenya och Chile.

Kommunerna har ont om tid

Kommunerna har med andra ord lite bråttom att bestämma sig på vilken nivå de ska gå och att få en lösning på plats senast den 1 januari 2025. Dagens upplägg, baserat på ett antal frivilliga aktörer, som delvis konkurrerar med varandra om att ställa ut containrar (textiltorn) på platser där människor reser, fungerar på sätt och vis. Volymen av second hand-butiker ligger på en rekordhög nivå. Ändå exporteras 97 % av textilierna ut ur landet för sortering.

Men de norska återvinningsoperatörerna vill inte ha textilavfall i sin insamling och hittills har de fått stöd från Miljöverket angående en tolkning att det här inte är avfall, utan att betraktas som en ”gåva”.

Först avfall – sedan förberedelse för återanvändning

Så man kan fråga sig: Hur kan något som samlas i containrar, anonymt och utan kontroll, sedan skickas till sortering (främst utomlands), tvätt och eventuellt reparationer innan en del hamnar i second hand-butiker, en del går till materialåtervinning och förbränning och en del går till deponi – INTE vara avfall?

I sin vägledning skriver den norska miljömyndigheten ”Så länge insamlade textilier inte sorteras innan de exporteras ut ur landet finns det alltid en risk att sådana försändelser även innehåller annat oönskat innehåll. Med sortering avses en kontroll av varje plagg/textil” För att textilierna ska skickas som begagnade produkter/textilier, ange:

”Sorterade kläder och textilier ska kunna återanvändas. De får inte vara nedsmutsade eller skadade. Om produkterna behöver repareras ska de skickas antingen som grönlistat avfall eller anmälningspliktigt avfall.’

Angående avfall som förbereds för återanvändning skriver norska miljöverket (i linje med EU:s ramdirektiv om avfall): Förberedelse för återanvändning innebär att kasserade produkter och material kontrolleras för skador och repareras om de inte är i sin ordning. .

En avfallsdefinition löser inte allt – men det hjälper

När kommunerna definierar insamling av begagnade textilier i textiltorn som avfall faller vissa bitar på plats. Kommunen får då möjlighet att ta med dagens inkassoaktörer i sin lösning.

Med definitionen som avfall följer också kommunens ansvar för insamling av hushållsavfall och möjlighet att kräva medgivande från aktörer som hämtar avfall från hushåll. Sådant samtycke kan kopplas till krav på acceptans (vad som ska accepteras), och till krav på rapportering och dokumentation.

Uppdraget kan också läggas ut på anbud, men det kan få till följd att de aktörer som verkar för att generera vinster för välgörande ändamål pressas ut från marknaden.

En sådan lösning blir lätt för medborgarna att kommunicera och hantera – och man undviker tvåströmslösningar för ”textilier för återanvändning” och ”avfallstextilier”, vilket sannolikt bara leder till konflikter och förvirring.

Det hindrar givetvis inte att kommunen etablerar andra arrangemang såsom insamlingsarrangemang, mottagning på återvinningsstationer m.m.