Ett Kalmarförbund för avfall

500 år efter att Kalmarunionen bröts upp är klyftan i den nordiska avfallssektorn större än någonsin.

ledare

Detta är en ledare skriven från norskt perspektiv, publicerad i vår systertidning Avfallsbransjen.no.

Det var en historisk rusning över Avfall Sveriges årsmöte i Kalmar. Det talades om samarbete och enighet i in- och utandningen, både från scenen och under fikapauserna.

Så var det också här som den nordiska förbrödringen skrevs ned i text 1397. ”De skola förbli i en solidaritet och kärlek, så att ingen av dem med någon oenighet eller splittring skall skiljas från de andra”, står det i föreningsbrevet.

Traditionellt har det varit nära samarbete och utbyte av lärande även inom avfallsområdet. Svenskarna har i sin tur varit inspiratörer och rådgivare vid etableringen av Avfall Norge, förbränningsanläggningarna i Norge, utvecklingen av fjärrvärme och inte minst etableringen av biogasanläggningarna.

Varför har då föreningarna och deras uppdrag blivit så olika? Och varför har avfallssamarbetet mellan Norge och Sverige blivit så svårt? Norge skickar trots allt 1,3 miljoner ton avfall till återvinning i Sverige – och tar tillbaka aska till deponi.

Anledningen till det begränsade samarbetet inom avfallshanteringen är helt enkelt skillnaderna. Avfall Sverige är kommunernas avfallsförening. Alla svenska kommuner är medlemmar i Avfall Sverige På deras årsmöte deltog 610 kommunala tjänstemän, ämnesexperter och inte mindre än 70 lokalpolitiker.

Där Avfall Norge återigen överväger ett namnbyte och breddar medlemsantalet, är tanken helt frånvarande hos de på andra sidan gränsen. I Gustav Vasas anda ska Avfall Sverige behålla sin självständighet och tydlighet.

De privata avfallsoperatörerna måste vänja sig vid att, bokstavligen, stå utanför. Informationsskärmarna i konferensrummet uppmuntrar deltagarna att korsa gatan och besöka utställningen för de ”associerade medlemmarna”.

Det är inte bara logistiska skäl som gör att de privata operatörerna hänvisas till parkeringen.

Avfall Sverige kommer inte ens överväga tanken på att släppa in dem.

Är Avfall Norge så här?
Nej, Avfall Norge är en hybrid, med medlemmar från både offentliga och privata verksamheter – samt många andra som inte är avfallsaktörer, men som har en viss relation till avfall.

Är gemenskapsföretagen avfall och resurser så här?
Ja, delvis. Men det nationella och internationella engagemanget och befogenheterna från de offentliga avfallsaktörerna i Norge är spridda mellan Avfall Norge och Samfunnsbedriftene. Och därför är ingen av dem fullt erkänd som likvärdig med Avfall Sverige.

Avfall Sverige kommer därför troligen inte att samarbeta intimt med en norsk förening där privata företag eller ”avfallsspecialister” är jämställda medlemmar och har makt att motarbeta kommunerna och deras avfallsbolags intressen.

Om norska kommunala myndigheter, företag och IKS ska få ett närmare samarbete med Avfall Sverige måste norrmännen söka samarbete på samma nivå.

Det är förvisso rätt att Avfall Norge – med den mängd medlemmar det har – avsäger sig namnet ”Avfall Norge” och hittar ett mer passande namn som spelar på cirkulär ekonomi, resurser och hållbarhet.

Men eftersom de privata avfallsaktörerna samlar sin näringspolitik och sitt professionella engagemang i föreningen Norsk Industri bör det offentliga lägga sitt engagemang i en liknande förening som Avfall Sverige. Det betyder förmodligen kommunala föreningen Samfunnnsbedriftene Avfall og ressurs. Och de borde vara beredda att ta den position som Avfall Norge hade när föreningen bildades, så att de kan matcha Avfall Sverige och bli en nationell och europeisk intresseorganisation och partner.

Avfall Norge däremot borde kanske sikta ännu bredare med ett nytt namn och en ännu bredare målgrupp. Vad det blir och blir får medlemmarna bestämma i de processer som nu pågår. Men de boendes avfallshanteringsintressen bör tillvaratas på ett helt annat sätt än vad som händer nu. Och på så sätt kan även privata företag och norsk industri få en bättre motsvarighet och partner.

Kommunerna i  Norge bör därför gå samman och blicka mot Kalmar om de ska bli en del av det skandinaviska och europeiska utvecklingssamarbetet.