Avfallshantering i Europas äldsta stad

Ibland kan det behövas lite perspektiv på de frågor vi brottas med varje dag. Avfall2Resurs kommer därför att emellanåt ge utblickar från andra länder, som har helt andra förutsättningar och utmaningar när det gäller avfallshantering. Vi börjar i Grekland, närmare bestämt i Europas äldsta stad Chania.

Förra året landade 1,3 miljoner utländska besökare på Chanias flygplats. De flesta var på väg till strandhotellen i stadens förorter men de flesta av dem besökte någon gång Gamla Stan i Chania för att beundra stadens skönhet, shoppa, äta dricka och roa sig.

En växande andel av besökarna stannar i den medeltida stadskärnan, som numera helt domineras av turisthotell, turistlägenheter och Airbnb. Det har skapat helt nya utmaningar för avfallshanteringen, eftersom turister genererar betydligt mer avfall än året runt-boende.

Som Sverige på 80-talet

Om vi ska placera avfallshanteringen i Chania på en svensk tidslinje så hamnar vi någonstans i slutet av 80-talet. Det finns blå containrar för materialåtervinning, men här blandas kartong, metall, plast och andra material, som sedan sorteras manuellt på en av stadens två återvinningsanläggningar. Stadens invånare är inte så noga med vad de slänger i de blå containrarna utan hälften av innehållet borde ha hamnat i de gröna containrar vars innehåll deponeras. Hur mycket av avfallet i de gröna containrarna som borde ha hamnat i de blå vet ingen.

Det finns särskilda gula plastigloor för glas. Något fungerande pantsystem finns inte, med parlamentet har beslutat att ett sådant ska införas 2024. De allra flesta förpackningarna slängs i de vanliga hushållssoporna.

Vi befinner oss nu i Gamla Stan i Chania. Här är de flesta gränderna bilfria och det är svårt eller omöjligt för sopbilar att ta sig fram. Hundratals hotell, semesterlägenheter och Airbnb-rum producerar tonvis med avfall och det mesta dumpas i säckar och påsar utanför dörren, där det hämtas upp av renhållningsarbetarna.

Till för några år sedan hämtades avfallet varje natt, men den expanderande turistindustrin i staden har gjort att vissa områden har hämtning två eller tre gånger per dygn. Det är förstås praktiskt men bidrar knappast till källsortering, eftersom det inte finns något incitament att själv lämna avfallet i en av de gröna eller blå containrarna. Vi har själva ett hus i en av gränderna och våra grannar undrar varför vi har flera avfallsbehållare i köket och varför vi går iväg med avfallet i stället för att lämna det utanför dörren.

Svaret är förstås att vi som svenskar har vant oss vid detta. Ett annat svar är att eftersom nästan ingen i Grekland kan spola ner toalettpapper i toaletten så innehåller soppåsarna alltid saker som vi inte vill ha bredvid oss när vi sitter med vårt kaffe i gränden.

Stopp för plastpåsarna

Ungefär samtidigt som vi i Sverige införde plastpåseskatten blev det förbjudet i Grekland att ge bort plastkassar gratis. Det beslutet hade en dramatisk effekt. De oftast blå plastkassar som tidigare varit ett nästan lika vanligt inslag i naturen som olivträd och vinrankor. De flöt i drivor i havet och blåste runt på stränderna. Det är mot länder som Grekland udden i FN:s plastförhandlingar är riktad.

Eller var, kanske vi ska säga. För även om många handlare fortfarande vill lägga inköpta varor i en plastpåse så har användningen av bärkassar minskat dramatiskt i Grekland, en del pratar om 90 procent. Greker är fattiga, så gratispåsarna användes till allt möjligt. I grekiska hem hände ofta påsar i rader på krokar, i stället för lådor och skåp. Så är det inte längre.

Elscooter

Tillbaka till de män – vi har aldrig sett en kvinnlig sophämtare i Grekland – som tar hand om vårt avfall. Deras fordonsflotta har utvecklats de senaste åren. Tidigare körde en liten sopbil i de större gränderna, medan sophämtare handrullade vagnar i de smala gränderna. Numera finns specialbyggda små elfordon som kan ta sig fram nästan överallt, vilket har snabbat upp processen avsevärt.

Vi pratade med Nikos, som stolt visade upp sitt fordon. Det är långtifrån perfekt. Om det regnar måste han dra en sopsäck över styret, annars blir det kortslutning i elektroniken. ”Och eftersom en av dem började brinna har vi numera brandsläckare på alla andra. Tyvärr hade vi det inte på den”, berättade han. Det blev en rejäl brasa, det går att lasta 800 kilo avfall och det är nästan alltid fullt i containern. De tre batterierna är monterade under chassit.

Det mesta till deponi

Det är en annan medveten strategi – att elektrifiera fordonsparken. Vid sidan av de fem hembyggena finns några specialbyggda grekiska elpickuper av märket Ecocar.

Allt körs sedan till uppsamlingsplatser utanför gamla stan där de flyttas till stora sopbilar, för transport till deponi. I Grekland gick bara 21 procent av avfallet till återvinning 2020, att jämföra med i genomsnitt 48% i EU. Energiåtervinning existerar knappast alls.

Europamästare i matavfall

Turismen skapar enorma avfallsproblem i Grekland, inte minst på Kreta, den ö som tar emot flest besökare. En FN-rapport från 2021 slog fast att matavfallet i Grekland var dubbelt så stort som det globala genomsnittet och det största i Europa. Detta avfall kommer till stor del från turism, inte minst från all inclusive-hotellens bufféer. Grekerna slängde 174 kilo mat pr person och år, sammanlagt 1,48 miljoner ton. Till det kommer allt det använda toalettpapperet, vattenflaskorna, tomflaskorna…

En annan stor insats gör förstås de renhållningsarbetare som för en ojämn kamp mot avfallet på de grekiska stränderna. Ett 20-tal av stränderna i Chaniaområdet har fått utmärkelsen Blue Flag, vilket kräver att Avfallskärl/containrar måste finnas tillgängliga på stranden i tillräckligt antal och de måste underhållas regelbundet samt att anläggningar för separering av återvinningsbart avfall bör finnas på stranden.

Stadsstranden i Chania i högsäsong. Foto: John Göransson.