PFAS finns i restprodukter från avfallsförbränning

Högfluorerade kemikalier, PFAS, bryts inte ned fullständigt i avfallsförbränning och kan hittas i aska, processvatten och rökgaser. Det visar en ny studie av forskare vid Kemiska institutionen, Umeå universitet. Projektet utförs inom Företagsforskarskolan, i samarbete med Umeå Energi.

Redaktionen

En tidigare studie från Umeå universitet har visat att PFAS kan läcka ut från avfall som lagras i väntan på förbränning. Nu har samma forskargrupp undersökt förekomst av PFAS i en rad restprodukter från avfallsförbränning, såsom aska, processvatten och rökgaser. Resultaten, som nyligen publicerats i tidskriften Environmental Science & Technology, visar att PFAS gick att hitta i alla restprodukter som undersökts.

– Vad vi fann var till största del korta PFAS, och de fanns i alla restfraktioner vi undersökte. Vad vi ännu inte vet är i vilken utsträckning dessa är ett resultat av nedbrytning av andra, längre PFAS, eller om det helt enkelt är dessa kortare PFAS som kan motstå de höga temperaturer som förekommer vid avfallsförbränning, säger Sofie Björklund, doktorand vid Kemiska institutionen och den av forskarna bakom studien som utfört huvuddelen av arbetet med provtagning och analyser.

Helt nya mätresultat

Sofie Björklund utför sina doktorandstudier inom ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet och Umeå Energi. Studien, som är den första i sitt slag, kunde för första gången mäta och identifiera PFAS i rökgaser från avfallsförbränningen.

Forskarna undersökte även skillnaden mellan att förbränna vanligt avfall och att blanda in slam från avloppsreningsverk tillsammans med avfallet som förbrändes. De fann att de totala halterna av PFAS som lämnar förbränningsanläggningen per år blir 3–4 gånger högre med inblandning av avloppsslam, jämfört med då enbart vanligt avfall förbränns.

– Resultaten är inte så förvånande, med tanke på att det är väl känt att PFAS finns i avloppsslam. Även om det sannolikt sker en nedbrytning under förbränning så kan vi i dagsläget inte säga hur stor den är, säger Sofie Björklund.

Mer forskning krävs

Under vilka betingelser som nedbrytning av PFAS kan ske, och vilka nedbrytningsprodukter som kan bildas är för närvarande okänt, men är föremål för kommande studier. Forskargruppen kommer under året att undersöka mer i detalj hur PFAS bryts ner vid höga temperaturer. Även det projektet kommer att genomföras i samarbete med Umeå Energi inom ramarna för Företagsforskarskolan vid Umeå universitet.

– Med de resultat som framkommit hittills kan vi konstatera att PFAS som finns i konsumentprodukter inte försvinner bara för att vi slänger bort dem. Som tur är kan EU inom en inte alltför avlägsen framtid komma att kraftigt begränsa användningen av PFAS, vilket åtminstone begränsar inflödet. En ytterligare satsning på forskning är vägen till både kunskap om vad som faktiskt händer i en förbränningsanläggning och hur vi kan minska spridningen av dessa skadliga ämnen, säger Åsa Benckert, senior miljöingenjör på Umeå Energi.