CO2-infångningens kranka blekhet
Om det är billigare att inte släppa ut CO2 än att fånga in den så blir det svårt att motivera kostnaden.
Det har gått tre år sedan Norges regering presenterade vad den beskrev som ”Det största klimatprojektet i norsk industri någonsin”.
Närmare 18 miljarder skattekronor avsattes av dåvarande olje- och energiminister Tina Bru för uppförandet av norrskenslagret, fullskalig CO2-infångning vid Norcem i Brevik och delfinansiering av det stora CO2-infångningsprojektet vid avfallsförbränningsanläggningen på Klemetsrud.
Under åren fram till priset var CO2-infångning ett av de hetaste ämnena i branschen. Vid landets samtliga förbränningsanläggningar pågick förstudier, planering och dagdrömmande. Det fanns en konsensus kring att energiåtervinningsanläggningarna var perfekta för CO2-infångning. Det pratades mycket om de 500 förbränningsanläggningarna i Europa som tydligen knappt kunde vänta på att få CO2-infångning på plats.
Men sedan dess har intresset lagt sig.
Fångstdelen av det prestigefyllda norska projektet "Langskip" kan få även den största optimisten att tappa lusten:
- Melkøya: Elektrifierad eftersom ägarna och staten tror att kolavskiljning kommer att bli för dyrt och komplicerat
- Norcem: Kostnadsgap på minst en miljard kronor och ett halvt års försening
- Klemetsrud: Projektet fick ett abrupt stopp i april efter en beräknad kostnadsökning på tre miljarder kronor. Hur det slutar vet vi först om ett år.
Det som olje- och energiminister Terje Aasland har kallat Norges skyltfönster har blivit ett skräckkabinett.
Orsaken är både de enorma kostnaderna kopplade till konstruktion och drift av CO2-infångning, samt att ramvillkoren dramatiskt har försämrats.
Energipriserna har skjutit i höjden, material och personal har blivit dyrare. Dessutom har myndigheterna lagt stenar på bördan.
Återinförandet av förbränningsskatten skapade ilska och frustration. Men det har också trasslat till beräkningarna för CO2-infångning. Flera hundratals miljoner kronor ska nu betalas i skatt. Pengar som helst ska användas för utformning av avrinningsanläggningar. Både Solberg-regeringens klimatplan och Støre-regeringens klimatbudget säger tydligt att skatten sannolikt inte kommer att ha någon större effekt på nuvarande utsläpp och att den inte heller kommer att stimulera etablering av CO2-infångning. Beräkningen för investeringar och drift går helt enkelt inte ihop.
Under de kommande fem-sex åren kommer flera av förbränningsanläggningarna att behöva uppgradera eller byta ut gamla ugnar. Flera talar nu öppet om nedläggning och neddragning i stället.
CO2-infångninghar placerats längst ner i skrivbordslådan och det krävs mycket för att få ut dem igen.
Endast inloggade medlemmar kan lämna en kommentar Logga in
Inte medlem än? Beställ AB Pluss nu!