Tänk på pengarna, inte bara på procenten

Idag utreds flera sorterings- och återvinningsanläggningar i både privat och offentlig regi. Tyvärr med lite fokus på ekonomin. Ekonomi bör ha lika mycket fokus som hur man löser de tekniska och logistiska utmaningarna.

Torbjørn Leidal – chef för European Resource Hub

Förra veckan kunde vi läsa i Avfall2Resurs.se att RagnSells och Van Werven ställt in sina planer på att etablera en plaståtervinningsanläggning i Danmark . Anledningen var att priset på återvunnen plast hade blivit så lågt att projektet inte var lönsamt. Det är billigare att tillverka ny plast med olja än med blandad återvunnen plast.

Den här veckan läste vi i  att marknaden för metallåtervinning har det kämpigt. Vi hittar samma förklaring här.

Det lönar sig inte att återvinna material.

Förklaringen är enkel. När vi upplever kriser i ekonomin kommer den nyaste delen av branschen att drabbas hårdast, eftersom den har de högsta kostnaderna i uppstartsfasen. Norges Bank sätter räntan och lägger stora extra bördor på nyetablerade, lånefinansierade företag. En del överlever – många dör.

Materialåtervinning är en sådan bransch. Den är ny, växande och helt beroende av tillgång till investeringsfärdigt kapital och goda lånevillkor. När det misslyckas går det ut över materialåtervinningen och EU:s mål.

Ett viktigt bidrag för att öka materialåtervinningen är därför att se till att det blir lönsamt.

För att det ska ske krävs kunskap om frågorna. Avfall2Resurs.se hjälper till genom att publicera nyheter – och hämta in kommentarer från berörda om konsekvenserna.

Dessutom ska marknadsaktörerna genom sina företagarföreningar ta tag i problemen och föreslå lösningar för myndigheterna. Eftersom myndigheterna i huvudsak är synonyma med EU innebär det att företagarföreningarna måste samarbeta med företagarföreningar som finns i EU-länder, så att de kan ta itu med problem och föreslagna lösningar till EU-kommissionen och påverka ledamöterna i EU-parlamentet.

Eftersom EU har skickat ut direktiv är det därför mycket viktigt att den första länken i värdekedjan säger ifrån när problem uppstår. Dessa är de kommunala avfallsbolagen och deras privata samarbetspartners. Om problem ackumuleras i början av kedjan utan att denna information når lagstiftaren tar det väldigt lång tid innan problemen är lösta i marknadsdelen av kedjan.

Förmodligen är lösningarna på problemen på plast- och metallmarknaden att ramvillkoren för användningen av återvunnen plast och metall görs lönsam genom att användningen av jungfruliga material fördyras.

För att uppnå detta måste myndigheterna agera så snabbt och exakt som möjligt. Det är vad industripolitiska föreningar och media används till.

Idag utreds sorterings- och återvinningsanläggningar i både privat och offentlig regi. Tyvärr, med lite fokus på ekonomin – vad och hur man får betalt för de sorterade fraktionerna: Kort sagt, hur man gör materialåtervinning lönsam.

Detta bör ha lika mycket fokus som hur man löser de tekniska och logistiska utmaningarna. Ser man problem här måste de åtgärdas via media och näringspolitiska föreningar så snart som möjligt. Annars ”brinner man inne med problemen” – bokstavligen. Och det vill du inte, eller hur?