Ledare

Klimatkamp eller protektioism?

Det är kanske inte en slump att Frankrike, med drygt 1 300 textilföretag, är först i världen med att lagstifta mot fast fashion. Hur hade det gått i Sverige, där fast fashion-företaget H&M omsatte 236 miljarder kronor det senaste räkenskapsåret.

John Göransson

Politiker har ett övergripande mål: att skaffa och öka sitt politiska inflytande. Utan inflytande kan man inte bedriva politik, helt enkelt.

I demokratiska länder innebär det att man inte får bita den hand som håller i röstsedeln. Om åtgärder för det allmännas bästa, som att rädda klimatet, skapar risker för exempelvis massarbetslöshet eller stora prisökningar uppstår målkonflikter som klimatet oftast förlorar, åtminstone på kort sikt.

Klappjakt på ministern

De senaste månadernas klappjakt på klimat. och miljöminister Romina Pourmokhtari är ett exempel på detta. Den extremt pragmatiska hållningen i regeringens klimatstrategi är uppenbart en nödvändig eftergift till SD och allt tyder på att hon lyckades ta den betydligt längre än SD hade tänkt sig från början. Det var rätt uppenbart för alla som var med på pressträffen när den presenterades. SD:s representant hade väldigt lite att säga.

Den rödgröna oppositionen tog chansen att plocka politiska poäng och drämde till med storsläggan. MP och C krävde misstroendeförklaring. Två tunga slag i luften. Hon har blivit anmäld till KU tio gånger, vilket förmodligen är rekord. Även de åtgärderna kommer troligen att visa sig vara tomma slag i luften, när KU under våren ska granska alla anmälningar. Förra året struntade KU i 21 av 26 KU-anmälningar mot ministrar den sittande och den förra regeringen, ingen minister avsattes eller avgick på grund av någon av dem.

Framgångsrik linje

Pourmokhtaris linje har uppenbarligen varit framgångsrik. Hon har lyckats hålla ihop regeringsunderlaget och gör nu med klimatpolitiken det som S+MP+V en gång tvingades göra i flyktingpolitiken: lägger sig på EU:s lagstadgade nivå. Sverige ska inte längre leda klimatkampen, det räcker att vi deltar i den. Målkonflikten är en dans på slag lina och än så länge står Pourmokhtari kvar.

Hur kunde då Frankrike ta på sig ledartröjan och bli först i världen med att lagstifta mot fast fashion? Svaret är att lagen både gynnar miljön och de franska jobben. Den innehåller en avgift för fast fashion, som ska användas för att subventionera hållbar textilproduktion. Det fanns ingen målkonflikt. Det kan låta bra, men det kan också låta som protektionism och det är farliga saker, såväl politiskt som ekonomiskt.

Handelskrig värsta hotet

Ett av de största hoten mot världsekonomin har länge varit risken för handelskrig, med Kina och USA som huvudmotståndare. De flesta poltiker är mer rädda för konsekvenserna av ett handelskrig än av klimatförändringar, eftersom det drabbar den sittande regeringen.

Den franska lagen har tydlig udd mot Kina, eftersom det är där merparten av det som kallas hyper-fast fashion produceras. Kina är världens största exportör av varor, med 19 procent. Men EU är tvåa med 15 procent och eftersom det inte finns något frihandelsavtal mellan EU och Kina så kan länderna stifta vilka lagar de vill om importrestriktioner och tullar. Det som håller oss tillbaka är just risken för handelskrig, som skulle kunna dra ner världsekonomin i avgrunden.

De franska politikerna har varit noggranna med att påpeka att de nya lagarna inte är riktade mot enskilda länder. Men att ta ut avgift av kinesiska företag och använda pengarna till att stötta franska företag kan lätt förväxlas med protektionism. Det ska bli spännande att se hur Kina reagerar.