Ledare: När blev EU:s mål en landskamp?

Det står alltmer klar att Sverige är ett av de länder som inte når EU:s återvinningsmål för 2025. Men frågan är om vi vill nå det och vad som skulle hända om vi försöker. Vi kanske ska göra EU:s mål till en europeisk angelägenhet, i stället för att betrakta det som en slags Eurovision-tävling?

John Göransson

Mer än hälften av alla bostäder och lokaler i Sverige har fjärrvärme. Eftersom en stor del av våra fjärrvärmeverk också producerar el så är detta en gigantisk pusselbit i det svenska energipusslet.

Restavfall stod för 71 procent av fjärrvärmens CO2-utsläpp

Mer än en femtedel av energin i våra fjärr- och kraftvärmeverk är restavfall, en produkt som energibolagen får betalt för att elda upp. Störst andel i energimixen har biobränsle, främst skogsråvara, som kostar pengar. Jungfruliga fossila bränslen är numera en bråkdel i energimixen.

Två system att ställa om

För att Sverige ska nå avfallsmålen måste vi därmed, till skillnad från de flesta andra länder, också ställa om vårt energisystem. Det kommer att leda till brist på råvara, vilket innebär högre priser. Jag ser inte fram emot den svekdebatt som uppstår om vi slutar elda sopor, den dag vi får en kall vinter med skyhöga energipriser.

EU tycks dessutom ha missat en viktig faktor. Europas avfallshögar läcker mer växthusgaser än vad kraftvärmeverken gör när vi eldar upp avfallet. Vi får värme och el, som annars hade producerats av andra råvaror, samtidigt som vi undviker deponi.

I Sverige deponeras mindre än en procent av avfallet. EU:s mål är mindre än tio procent, så vi skulle utan problem kunna nå våra avfallsmål genom att tiofaldiga andelen deponerat avfall. Det vore förstås katastrofalt för miljön och klimatet, men vi skulle slippa skämmas nere i Bryssel.

Cewep Berlin: EU får skulden för bristande förbränningsinvesteringar

Min kollega Jens-Egil Heftøy var i Berlin när EU-kommissionens rapport släpptes i förra veckan. Där hade Europas fjärrvärmeproducenter samlats till Cewep-konferens och de var milt sagt skeptiska till kommissionens slutsatser, inte bara av ovan nämnda skäl.

Självrapporterade data

Rapporten bygger på självrapporterade data från EU-länderna, som EU-tjänstemännen okritiska har stoppat in i tabellkolumnerna. Så här står det om Italien:

"Italien är på väg att uppfylla 2025-målen för förberedelser för återanvändning och återvinning av kommunalt avfall och för återvinning av allt förpackningsavfall. Målet för 2035 för deponering av kommunalt avfall kommer sannolikt att nås, även om det finns betydande skillnader mellan regioner. Med tanke på de senaste ökningarna av återvinningsgraden och genomförda åtgärder och investeringar, ytterligare framsteg förväntas."

”Den danska förbränningspolitiken är idioti”

Vad som inte står är att staden Rom exporterar 900 ton sopor till Amsterdam varje vecka, där det eldas upp i fjärrvärmeverk. Elle att Italien fortfarande deponerar 20 procent av sitt avfall, dubbelt så mycket som EU:s mål. Eller den italienska maffians kända kopplingar till Italiens avfallshantering.

Avfallshantering kan gå från avfall till resurs. Med statistik förhåller det sig annorlunda. Här gäller regeln "garbage in - garbage out". Självrapporterad statistik...

Cewep Berlin: Norra Europa borde bränna avfall från söder

En annan vision än Eurovision

EU måste sluta agera som en slags Eurovision-jury, där medlemsländerna ställs mot varandra. Det är dags att börja agera som en union. Södra Europa har gott om sol, tillräckligt för att generera den el som krävs för att inte dess invånare ska dö av värmeslag. Vi nordbor behöver energi på vintern, för att vi inte ska frysa ihjäl.

Så länge avfall är ett billigare och mer klimatvänligt bränsle än de till buds stående alternativen borde vi ta det lugnt med omställningen, även om det innebär att vi missar EU:s mål. För klimatet är inte en landskamp, utan ett globalt problem som måste lösas genom samarbete mellan stater och kontinenter. Vi kan ta hand om södra Europas sopor, om de ändå tänkte lägga dem på tippen. De kan satsa på solenergi i stället.